mina föräldrar Ingrid och Bengts liv tog en hastig vändning. \"Varför han, som i alla fall kör ordentligt?\", var en av de första tankarna som for genom Ingrids huvud när hon fick veta om olyckan.

Bengt förlorade båda benen i den svåra olyckan

"Plötsligt fanns husvagnen där"

Det har bara gått elva dygn sedan den svåra olyckan torsdags  strax vid  midnatt fredag den 22 juli, då (min pappa) Bengt Elgander,lastbilchaufför hos Tommy Nordberghs åkeri i Ängelholm, tack vare rådiga medmänniskor och skicklig räddningspersonal, fick behålla livet. Ödet bestämmer sig dock för att beröva honom båda benen och helt plötsligt har han och familjens liv tagit en helt ny vändning.

 pappa Bengt har varit chaufför i över trettio år. De senaste fyra åren har han kört linjetrafik hos Nordberghs och trivs mycket bra. Denna natt var han på väg norrut på E4 och måste plötsligt väja för ett husvagnsekipage och förödelsen blir stor.
Ingen mister livet och i dag finns Bengt på Ängelholms lasarett där.

 Bengt sittandes i en rullstol med, sedan 40 år tillbaka, frun  (mamma) Ingrid bredvid sig. Han ser overkligt frisk ut. Vad minns du av olyckan?
- Inte mer än att plötsligt fanns husvagnen där, han väjer och sedan uppstår en massa oljud, säger han Bengt ( min pappa ). Och han minns Nicklas (Nicklas Jansson, som med sin kranbil säkrade olycksfordonet, reds. anm.), men inte att det börjat brinna i bilen.

Han insåg att han satt fast, men då fanns hjälpen där. Redan i lastbilen måste hans vänstra ben amputeras, men detta minns han inte och vid ankomsten på Norrköpings Lasarett, visar sig även högerbenet vara bortom räddning.
- han  fick på uppvaket veta att han förlorat benen, men det kändes inte så dramatiskt eftersom han trots allt var vid liv, berättar Bengt och säger att utan bältet, hade allt varit annorlunda.

mamma Ingrid berättar att han, med glimten i ögat, konstaterade att han nu var kortast i familjen, bortsett från senaste barnbarnet. Hans tillfrisknande går raskt och de berättar att ett viktigt framsteg som gjorts, är att Maken ( min pappa) Bengt själv kan sköta sina sanitära ärenden.
- Det handlar om värdighet att klara den biten, säger frun (min mamma )Ingrid.

En annan lättnad säger pappa Bengt, är att utredningen om olyckan är klar och nedlagd.

mamma Ingrid berättar att hon vaknat på natten ungefär då olyckan skedde, tittade på telefonen och läste att det åter hänt en olycka med en lastbil.
- Halv sex ringer lasarettet och hon får information som hon metodiskt skriver ner, men sedan går hon ut och bara skriker rätt ut, säger hon. hon var så ledsen och så arg för att detta drabbat sin make/min pappa Bengt. Varför han, som i alla fall kör ordentligt?

Vad har varit svårast att hantera hittills?
- Att inte ha kontroll, säger hon direkt. hon vill ha struktur, saker ska fungera och livet ska tillbaka till så nära vad det var innan olyckan.

Nu är det mycket tankar kring om de ( vi) kan anpassa sitt stora hus till  maken/pappa Bengt eller om de (+ vi) måste flytta. Och bil ska han ha, säger hon, eftersom han alltid kört och färdtjänst känns som är en osäker lösning. Runt om sig har de många vänner och de ( +vi) nämner Nicklas flera gånger liksom det eminenta sätt Nordberghs hanterar saken på.

Proffs har talat med Nicklas Jansson som berättar att det kändes bra att min pappa  Bengt ringde upp Nicklas honom.
- Han verkar vara en riktig kämpe, säger han Nicklas och även han nicklas lovordar Nordberghs agerande och berättar att Björn Paiho, platschef på Nordberghs i Mjölby, kom med blommor och bjöd på middag.

Personalkoordinator Stefan Augustsson på Nordberghs i Hjärnarp, säger att alla på åkeriet är djupt engagerade i  min pappas Bengt situation.
- De finns tillgängliga dygnet runt, men tills min pappa Bengt och hans (vi)familj har landat och får grepp om vad de(vi) behöver, är det inte mycket mer han kan göra, säger Stefan.

Tillbaka till pappa Bengt och  mamma Ingrid: Framtiden? Vill du ( bengt) tillbaka till lastbilen?:
- Vi kommer att göra det bästa av situationen som innebär nya utmaningar och något ska han bengt ( pappa) ju göra och om han (Bengt) skulle kunna köra spetsbyte någon gång i veckan, hade det betytt mycket rent psykologiskt, avslutar pappa  Bengt och mamma Ingrid håller med.

 
När man ser hur broräcket har penetrerat lastbilshytten, förstår man varför min pappa Bengts ben skadades så svårt.

svt.se" type="submit" data-reactid="59"> 

Lastbilschauffören ( min pappa) berättar om hur han överlevde olyckan

Bengt berättar om de få minnen han har från den ödesdigra natten.

Efter olyckan på E4:an berättade Nicklas Jansson för SVT Nyheter Sörmland om sin räddningsinsats.

Nu delar min pappa lastbilschauffören Bengt Elgander med sig av de få minnen han har kvar från den ödesdigra natten.

Det har gått drygt två veckor sedan olyckan på E4:an där lastbilschauffören Bengt Elgander kolliderade med en personbil

med husvagn. En olycka som polisen inte utreder då ingen såg eller gjorde något fel.

”Nu är det kört för dem och för honom":

pappa Bengt Elgander har kört lastbil i 30 år och åkte sin vanliga rutt mellan Skåne och Stockholm när olyckan inträffade.

Nu berättar Bengt det han minns från natten.

– Det enda han kommer ihåg är att han ser en husvagn framför mig. han svänger till vänster och kör in i den.

Då tänker han på de som sitter i personbilen, att nu är det kört för dem.

Sedan brakade det och sprakade och då tänkte han  nu är det kört för honom.

Fastklämd i flera timmar:

Efter kraschen har pappa Bengt bara sporadiska minnen från lastbilen där han satt fastklämd i närmare fyra timmar.

– han vaknade till och hade inte ont någonstans, så han tänkte ta honom själv ut men märkte då att han satt fast.

Det var massa balkar och plastbitar överallt.

Bengt minns lastbilschauffören Nicklas Jansson, som var vid hans sida under natten, och han minns

även ambulanspersonalen.

– Vilka fantastiska människor det var och han minns att han tänkte på hur lugna alla var.

Förlorade båda benen:

Därefter minns  Pappa Bengt hur ambulanspersonalen spände remmar runt hans ben.

– De sa att det skulle göra ont och det gjorde det också, men han kände inget när de tog bort benet.

han  vet inte hur de kapade av det, de använde väl en såg.

pappa Bengt blev av med ena benet i sin lastbil, men när han vaknade upp färdigopererad på sjukhuset i Norrköping

saknade han båda benen.

– Det andra benet var så trasigt att den togs på lasarettet. Är knät riktigt demolerat så är det inte värt att ha kvar.

Nu har han två tredjedelar kvar av låren.

”han tänker inte gå ner honom själv”:

Trots att pappa Bengt varit med om en hemsk olycka och förlorat båda sina ben är han bara glad över att leva.

– han tänker inte gå ner honom själv. Tänk att vakna upp utan ben och utan att kunna se, så tänker han.

Men nu är det bara benen han inte har. han ser det positiva i det och han kommer inte ändra attityd, det vet han min pappa bengt

Fyllde år på sjukhuset:

Pappa Bengt Elgander fyllde 62 år förra veckan när han låg på lasarettet i helsingborg sjukhuset 

( han låg på sjukhuset i Norrköping för han akutoperat  för benen både när olyckan hände )

Nu har han flyttats till ett annat sjukhus för reabilitering och han ser positivt på framtiden.

– Varför skulle det inte bli mer körande? : Det beror på vad det finns för arbete och förutsättningar.

Det går inte att gå hemma för mycket så han får hoppas att han får fina proteser som man kan göra något med.

han har några år kvar till pensionen och han är så pass frisk att det är synd att sätta honom själv i soffan.